söndag 30 november 2014

Tavla med Jesus, och mina döttrar


Hej på er!
Första Advent och inget mys här än -inte. Natten har tillbringats åt en gråtande, gnällig och mycket smärtpåverkad 13-årig dotter. Så på tidiga förmiddagen idag var vi på jourmottagningen för att kunna konstatera att hennes trumhinna hade spräckt (och att hon hade feber återigen)


 I skrivande stund ligger hon precis som på bilden nedan...helt slut!


(Handduken har hon som skydd mot vätskan som rinner från örat)
Fullproppad med dubbelt av smärtstillande och penicillin. Och efter att vi bara har fått sova tre timmar inatt, så är vi ordentligt trötta. 
Så ÄNTLIGEN är det lite lugn och ro här.
Jag som hade hoppats på tända ljus med glögg och nybakta saffransbullar idag...

Nåväl. Min äldsta dotter (på snart 18 år) kommer -som jag nämnde tidigare- att stå på Borlänge Julmarknad och sälja sina EKOLOGISKA läppbalsam som hon gjort själv för 30:-/styck -idag. De är jättebra och luktar gott i olika dofter. Hon står där mellan kl 14-19. Även matbröd och fikabröd kommer att säljas.


Tyvärr hann inte etiketterna komma med deras egna företagslogga, så de fick improvisera och sätta på andra etiketter (köpta på Panduro) Och som jag sagt tidigare så är det ett UF-företag som de startat genom skolan med hjälp av hennes släkt (vi bl a) som har lagt s k riskkapital. Hon läser EKONOMI.


Och all reklam då -som skulle delas ut för första gången den här helgen (av min 13-åring)? Det var ju så typiskt att hon skulle få både feber/halsont/magsjuka/förkylning och öroninfektion...och så jag som också blev magsjuk och fortfarande har ont i magen och mår illa...


Så -vem tror ni fick gå ut med reklamen? Jo, min älskade och bästa sambo Anders såklart! Återigen -han ÄR fantastisk! Och vilket jobb! Tre timmar ungefär tog det att dela ut alla reklamblad till ca 300 hushåll, och så sorteringen på det...Vi är alla eniga om att det var både första och sista gången! Skamligt lågt betalt för så oerhört mycket jobb!


Ja, och överst kunde ni se bilder på min fina Jesus-tavla idag, förresten. Den får komma fram nu till jul.
Nu ska jag faktiskt sova middag. Ni kan inte ana hur skönt det är att dottern äntligen är lugn....



Kram Linda






Loppisfyndad korg och katt i terrin


Hej!
Just nu är det svårt att hålla sig glad...vi har ju/har haft magsjuka med feber och förkylningar på det. Och nu är min 13-åring helt förstörd då det gör så ont och smärtar i ena örat, plus att det tydligen piper och låter som bara den också -inne i örat...
(Själv har jag "bara" ont i magen med illamående kvar...)


Hon gråter och gnäller och vi har provat med allt man ska/kan göra. Jag håller just nu på att bli galen här (minst sagt)....

Nåväl. De översta bilderna visar en tidigare loppisfyndad korg. Den kostade mig hela tre guldtior.
Och så nedan ett par bilder på en av våra bebisar...


Katter kan dom! Jag kan inte för allt i världen förstå att det är bekvämt?
Mobilbild nedan.


Nu är det när som helst min tur i telefonkön. 1177 it is. Hoppas de kan ge något bra råd som får henne att ha mindre ont, samt få slut på tjutet i örat -så att vi får försöka sova någon gång.

Nej nu får det vara nog med baciller i detta hus. Nu är jag less!
Hoppas ni andra mår bra.



Kram Linda




fredag 28 november 2014

Stjärnor i mörker





Med några adventsstjärnor (den översta kommer jag att ha framme året om), önskar jag er en trevlig helg! Stjärnan Märta blev att hamna i andra fönster, där gjorde den sig mycket bättre. Hur det ser ut i vardagsrummet får ni se vid ett annat tillfälle.



Kram Linda





torsdag 27 november 2014

Minigranar i metall, sjukstuga och F R O S T


Hallå där!
Vet ni...Nu är jag kär igen -i en inredningspryl! Dessa metallgranar it is!


Visst är det underbara?


Jag har letat med ljus och lykta efter dem..för jag hade turen att få tag i den sista i största storleken som såldes på CITY GROSS i Falun. Sen de andra två mindre hittade jag på nätet...de var riktigt dyra till skillnad mot vad de hade kostat på CITY GROSS, men det fick det vara värt! 
ME SO HAPPY!


Och idag så är det äntligen lite snö och frost ute, det var verkligen på tiden!


Det är ju så fint då träden är vita....


Nu inväntar vi rådjuren, de är ju såå välkomna att komma och ta för sig av vårat "smörgåsbord" av äpplen. De kommer varje vinter och äter, nämligen...


Och med vintern och kylan så kommer även alla sjukdomar. Idag fick jag hem min 13-åring från skolan med hög feber, ont i halsen och illamående. Själv börjar jag också känna mig risig. Det känns ärligt talat som att jag ska spy när som helst. Så vi ligger i soffan med varsitt glas PROVIVA och så spyhink...Fy...VILL INTE! Hoppas det bara är tillfälligt och att det vänder till kvällen, för det är tänkt att jag ska jobba hela helgen...Men både bonusdottern och MASSOR av kompisar till barnen ligger sjuka, så....


Hoppas ni andra får en trevlig helg i alla fall!



Kram Linda




Kökets adventsljusstake, arbete åt barnen och lite öronproblem


Hallå mitt i natten (nu igen)!
Här kommer bilder på ytterligare en adventsljusstake här hemma. Den är flera år gammal, men fortfarande väldigt omtyckt. Den har fått ta plats på köksbordet.


Trälådorna fyllde jag med vita stenar i år, och så fick den vara utan siffror (trots att jag har några uppsättningar liggandes). Anledningen till att jag valde att fylla den med stenar, kan ni se här nedan....


Mm, det är verkligen som att ha en bebis igen! Ser ni hur han t o m biter i veken på ljusen? Och någon liten kattunge är han inte heller längre, våran "lilla Laban". Han äter mer än de andra två flickorna ihop, och växer så det knakar. Han äter tills maten tar slut helt enkelt, så vi får verkligen hålla koll så det inte blir FÖR mycket.

Annars så fick jag glada besked idag. Sonen har sänkt sitt Hba1c från 8.3 till 7.0. Hba1c är ett slags medelvärde över hur hans blodsockernivå har legat de senaste månaderna (han är ju diabetiker) Jag är övertygad om att sänkningen har att göra med att han jobbade på Anders jobb i drygt fyra veckor. Då fick han röra på sig och äta regelbundet. TYVÄRR har de nu lågsäsong på Anders jobb, så de kan inte erbjuda honom mer jobb för tillfället. Men jag hoppas att han snart hittar något annat!

En annan i familjen som precis har fått sitt först "jobb", är min 13-åring. Hon ska börja dela ut reklam. Och på bilden nedan har hon precis fått sin första leverans.


Det är ju uruselt betalt då, tyvärr. För att dela ut reklam till ca 300 hushåll -som hon tar med sig runt i kärran som ni kan se nedan-, så får hon 370:-. I det ingår då dessutom all sortering och ihopsättning av reklambuntar med ca 15 blad i varje. Betalningen på 370:- är extra hög p g a det är några reklamblad fler (per hög) nu till jul. Hon ska göra det på prov i ett par veckor, och vi får se vad hon tycker efter att ha gått runt första vändan? Än så länge är hon positivt inställd till det och väldigt ambitiös, och det gläder mig. 
*STOLT MAMMA*


Min 17-åring har just nu också fullt upp med hennes lilla "företag" i skolan. Ni kanske minns att jag berättade att de skulle göra egna EKOLOGISKA läppbalsam och sälja? Till helgen ska det vara klart, och då ska de stå på Borlänge marknad och sälja dem och lite hembakat matbröd samt fikabröd. Jag återkommer mer kring det sen.

Nu ska jag googla runt lite innan jag somnar...jag har en längre tid gått med glasögon där bågen har tryckt lite väl mycket bakom ena örat. Men vill man vara fin får man ju lida pin, som det heter...igår då jag kände bakom örat så kom jag inte ända in...och i duschen nyss var det likadant. Jag var tvungen att väcka Anders för att be honom ta kort bakom mitt öra så jag kunde se...och det är som att det bildats brosk (?) där. Först blev jag livrädd, men sen insåg jag ju att det förmodligen är självförvållat då jag haft bågarna (trots att det har gjort ont). Frågan är nu hur jag ska gå vidare? Att vila från glasögonen blir svårt då jag får så torra ögon av linser? Vi får se om jag lär låta en läkare titta på det? ONT gör det hur som helst! Fortsättning följer kanske...


Men hörrni, vi ses nog imorgon igen!//Kram Linda


Ps. Jag bjuder även på några blixtbilder sen vi hade kalas för min bonusdotter -helgen som var (då jag har glömt att visa dem). Hon fyllde 16 år, och det är henne ni ser på bilderna.Tårtorna gjorde hon och Anders själva, och jag bakade resten.







onsdag 26 november 2014

Små små lamm -och om att snubbla på målsnöret?


Men hej på er!
Hoppas att ni alla har fått njuta av solen som så fint visade sig igår (läs tisdag)? Tyvärr såg jag inte mycket av den själv, då jag sov efter nattskiftet. Men några bilder hann jag knäppa av här hemma (med kameran) under en av kiss-pauserna.


Mina små och mycket gamla lamm har fått komma fram. Jag vet inte riktigt var jag har fått alla ifrån, några är från en gammal Jesus-krubba i alla fall.


Men nu får alla stå på rad uppe på en hylla som katterna ÄN SÅ LÄNGE låter bli...*peppar, peppar*


Med åren blir jag mindre och mindre sugen på att ta fram julpynt. Jag har ju en och annan V I T tomte, men inte ens DET känns lockande att ta fram. Idag (onsdag) är jag ledig, så då ska jag nog flytta om lite i fönstren. Prova att eventuellt byta plats på julstjärnorna få se om det känns bättre?


Annars så har jag nu i över två veckors tid våndats, hoppats, oroats och nervöst väntat på ett besked. Besked på om det blir jag som blir den utvalde som får jobbet på PATOLOGEN jag sökt, eller om det blir någon av de andra två tjejerna. Det roliga är ju att jag tipsade en av de andra tjejerna om detta jobb- så henne känner jag. Och vi har bollat och pratat MÅNGA timmar kring detta jobb. Kring intervjun. Kring dagen då vi var för sig nervöst fick gå bredvid och hospitera. Kring våra intryck och upplevelser. Och kring våran väntan och beskedet om vem det blir som får det. Det har varit så skönt att ha henne!

Men nu har jag faktiskt tappat hoppet totalt. Efter så lång tystnad så tolkar jag det som att jag inte blir den utvalde. Så jag har nu börjat söka andra jobb. MEN. 

Jag är oerhört tacksam, stolt och glad över att jag tog mig så här långt. Mer än 33% chans hade jag.

Varför valde jag då att söka ett sådant här jobb (undrar säker många)? Ja, jag vet inte själv....
Det enda jag vet är att jag alltid har sökt spänning i olika former. Kickar. Och döden har alltid skrämt mig enormt. Jag ville lära mig att avdramatisera döden. Jag ville sluta vara rädd. Jag ville utmana mig själv genom att möta det som skrämmer mig mest. Och det här jobbet har jag i flera års tid varit nyfiken på. Det är alltså inget jag kommit på nyligen.

Men tyvärr verkar jag falla på mållinjen denna gång. Jag nådde inte ända fram. Inte med två andra kompetenta kvinnor som konkurrenter. Och tystnaden från kliniken talar sitt eget språk.

Men jag fick en unik möjlighet som är få förunnat. Och det är en erfarenhet som jag kommer att vara evigt tacksam för, och bära med mig hela livet. Jag kom. Jag gick. Och jag segrade INTE. Inte den här gången. Men jag gjorde mitt bästa. Och mer kunde jag inte göra. Hoppas nu den som blir utvald är lika engagerad i jobbet som jag skulle ha varit.

Och jag är inte bitter. Dock lämnar jag det bakom mig nu -och tar nya tag framåt!



Kram Linda




måndag 24 november 2014

Stjärnan Märta


Nu har jag satt upp de första stjärnorna (blixtbilder). Och likt varje år, så blir jag aldrig nöjd.


Nåväl. Denna stjärna kommer från ICA MAXI. Den heter MÄRTA, och kostar 199:-.
Och jag längtar redan tills allt ska plockas bort igen. Det enda jag faktiskt ÄLSKAR att ta fram denna tid på året är G R A N E N.


Kram Linda



Ps. Dagens roliga -min stora favorit Magnus Carlsson är äntligen med i Melodifestivalen 2015!
Bilden nedan är lånad från nätet.


Underbart. Så underbart!




Utbrändhet vs depression och minigran i plast (i år)


Hallå där!
Jag har i någon vecka gått och funderat över om jag ska ta in små minigranar eller inte. Men så mindes jag att de i kombination med orchideér inte är så bra.


Och då jag letade bland julsakerna, så såg jag ju att jag faktiskt hade en minigran i plast (från IKEA). Den köpte jag i fjol just av den anledningen -att mina orchideér blev ledsna av minigranarna jag annars alltid brukade ta in denna tid på året.


Så nu slapp jag dessutom ta mig ut i skogen (läs dikena)..*hihi*
Den uppmärksamme kan även se att mossan i adventsljusstaken (skålarna) på kistan är utbytt mot bakplåtspapper. En viss liten kattunge kunde nämligen inte hålla tassarna i styr...
Nu raskt över till något annat!

Idag läste jag en sak på facebook som gjorde mig riktigt upprörd. En av våra kära "bloggisar" berättade att hon varit sjukskriven ett tag nu, men att hon ofta stöter på frågor/funderingar och massor av andra åsikter från folk som ifrågasätter hennes mående....

Jag vet precis vad hon går igenom. För några år sedan (medans jag hade min gamla blogg), så gick jag in i väggen. Depression/gå in i väggen..strunt samma...jag blev att må mycket dåligt psykiskt. Jag blev sjukskriven från jobbet under en lång period. Jag fick rådet av min läkare att bland annat försöka göra saker som jag tyckte om (då allt kändes svart, motigt och tungt) Jag grejade hemma i den mån jag orkade, och jag tog mig ut på saker och träffade folk i min egen takt. Jag trodde även att jag mådde bra av att springa ute på krogen. Vad jag inte visste DÅ var att just det fick mig att må ännu sämre. Och trots att det blev allt mer vanligt att jag fick lov att uppsöka akut hjälp -de nätter jag var ut på krogen- så insåg jag inte att dessa utekvällar faktiskt var riktigt destruktiva för mig. Jag gjorde mig själv illa på många sätt, och det är inget jag vill skriva mer om här med hänsyn till mina barn. Men summa summarum så mådde jag riktigt, riktigt dåligt. Jag levde dessutom i ett förhållande som inte heller var bra....

Och precis som -denna bloggerska i fråga- så började folk prata bakom ryggen på mig. Flera av mina arbetskamrater hade vilda diskussioner på jobbet om huruvida jag verkligen mådde dåligt eller inte? De läste ju min blogg och där verkade ju allt vara frid och fröjd. Precis som att jag skulle dela med mig av mina mörkaste tankar, känslor samt mina akuten-besök/ambulansfärder och medicineringar HÄR?....Inte ens mina föräldrar känner/kände till hur dåligt jag mådde och allt som hände mig de gånger jag fick söka akut hjälp och/eller läggas in..och de är inte intresserade av att jag har en blogg heller, så...

Skitsnackarna ifrågasatte -hur som helst- DESSUTOM hur jag kunde ha råd att skaffa hund (som jag då gjorde), medans jag gick hemma och var sjukskriven? Vad är det för JÄVLA SÄTT (rent ut sagt)??!! I så många år efter det så har jag brottats med en enorm ilska och besvikelse över detta svek. Hur kan man sparka så på en människa som redan ligger? Jag finner bara ett svar: avundsjuka! I detta fall så trodde de säkert att jag gick hemma och hade det riktigt gott. MEN. Depression syns inte alltid på utsidan. Speciellt inte om man är som jag. Jag drar ALLTID på mig en mask om jag träffar folk (även om jag mår dåligt) Jag har alltid ansetts vara en glad och trevlig tjej. Få vet att det inte alltid är den riktiga Linda.

Grejen är ju den...att om dessa skitsnackare hade ringt mig eller på annat sätt tagit kontakt med mig, så tror jag inte de hade behövt analysera mitt mående så värst mycket mer. Tänk om de bara känt till alla mina otaliga besök till akuten med svåra panikattacker, mina tablettintag eller mina ambulansfärder som mina mörka tankar var upphov till...fast samtidigt -ska de verkligen behöva bli informerade om det? Räckte det inte med att jag faktiskt var hemma och var sjukskriven av en anledning? Usch och fy. Jag lärde mig hur som helst en sak av det. Och det är att ALDRIG DÖMA EN ANNAN MÄNNISKA! Tyvärr beskriver det ju dock de flesta av jordens invånare på pricken. Hur många dömer inte andra utan att ha en susning om vad han eller hon har gått/går igenom?

Många gånger var jag så arg och ledsen att jag bara ville åka och söka upp dessa "skitsnackare", för att sen trycka upp mina läkarintyg i deras nunor. Men sen kom jag tack och lov till sans och insåg att de som snackar förmodligen inte mådde så bra själva heller. Efter denna period i mitt liv är jag väldigt allergisk mot skitsnack. Det märks ganska snabbt vilka som "tycker om att snacka", och sådana människor håller jag mig mer än gärna LÅNGT ifrån!

Jaa ni. Det finns så mycket mer jag skulle kunna berätta. Men det har jag ingen skyldighet till. Dessutom finns det så mycket elakt folk som alltid hittar sätt att vända allt emot en. Om jag bara visste att alla ni -som är här inne och läser- är av gott virke så skulle jag kunna öppna mig mer och ge er fler detaljer -bara för att jag ändå har ett visst behov av att få "prata om det". Men som läget är -så får jag hålla lite grann på min integritet. Jag tycker jag är mycket mer öppen än andra ändå...

Mm...det var lite av vad jag "behövde få ur mig" idag. Idag mår jag mycket bättre. Men visst finns ärren efter de öppna såren kvar...

Nåväl. Nu väntas en ny vecka, och jag fortsätter att hålla koll på mobilen...*blink*


Kram på er!//Linda





söndag 23 november 2014

Vårat lilla matrum


Några bilder från vårat trånga lilla (övermöblerade) matrum kommer här.


En liten adventsljusstake i form av några enkla ljus -med siffror på- får stå på brickan....


Annars är allt sig likt.


En annan adventsljusstake med mossa står i ena skåpet -långt bort från små kattklor...


Och här nedan kan ni skymta bonusdottern -i köket- i färd med att göra tårta...


Det var allt jag hade att bjuda på för idag.


Nu har kalasgästerna kommit...*ler*



Kram Linda





Lite nya smycken och några av våra djur


Hallå där!
Jag tänkte ni skulle få se lite smycken! Jag har en uppsjö av smycken, men är dessvärre lite för dålig på att använda dem.


Dessa fina örhängen i form av vispar, köpte jag av en tjej i en pysselsida på facebook. 35:- tar hon för dem. Billigt, va?

Sen beställde jag nyss ett halsband med ett stort träkors. Och jag älskar det!


Och så fick jag ju ett så fint armband i försenad 40-års present av en "gammal" och go barndomsvän.


Visst var det fint, med en liten pingla?


Jag avslutar detta inlägg med ett par bilder på en av våra ormar. *VARNING* De fick mat idag, och den minsta ormen var riktigt på hugget och poserade gärna framför kameran.


Det blir lite konstiga färger då jag fotar nere i tvättstugan (där terrariet står) Men här nedan kan ni i alla fall se hur nyfiken ena ormen är på Klara...Både katten Klara och katten Laban satt uppe på terrariet då jag höll på med ormarna.


Och så har jag köpt katterna en begagnad koja i rotting på en säljsida på facebook. Och den tredje katten Milla älskar den, som ni kan se nedan....


Det var några bilder på våra älskade D J U R, det.


Söndag redan! Och snart även jul...vi ses nog imorgon igen, men då med lite mer inredning!



Kram Linda